Nu är helgens alla avsked avklarade. Jag har sagt hejdå till släkt och vänner. Inga tårar, bara pirr i magen. Men idag var dagen då jag var tvungen att säga hejdå till min älskade pojkvän. Vi ska nu inte ses på åtta långa månader vilket kändes så otroligt jobbigt. Då kom de första tårarna. Men det är inget farväl. Vi ses snart igen men oj vad jag kommer sakna honom! Ikväll träffade jag även mina närmaste barndomsvänner, systrarna Johansson. Jag vet att de kommer finnas kvar här när jag kommer hem vilket känns tryggt. Jag kommer självklart sakna dem så otroligt mycket ändå! Fick ett brev från dem som jag läste när jag kom hem då jag grät för andra gången idag. Jag gillar inte att gråta. Man blir så ömklig och börjar man kan man ofta inte sluta, så jag håller inne så hårt jag kan. Idag tog jag även adjö av en annan kär liten vän på fyra ben. Hoppas hon får det bra hos sin lilla värdfamilj i åtta månader. Tack Ellinor Sandberg för all hjälp! Imorgon blir det lite sista fix och packande. Ska umgås med familjen också. Måste samla på mig all kärlek jag bara kan! ;)