Usch vad jag känner mig ynklig! Så jäkla ont i halsen och jag tror jag får slåss med febern inatt också. Ni vet sådär ynklig som när man gick på sexårs och ringde mamma för att be henne hämta hem en för man var sjuk. Jag började alltid gråta. Inga undantag. Men jag sks inte ringa mamma ikväll utan hoppas på att en god natts sömn ska göra mig frisk helt mirakulöst. Det jobbigaste är att jag ska jobba tio timmar imorgon. På torpön och hemtjänsten. Jag vet också att det är personalbrist på båda ställena så jag vågar inte ringa och sjukskriva mig.

Idag har jag då varit hemma i min lägis. Eftersom det såg ut som att den som bor där aldrig är hemma utan bara dumpar av grejjer i högar (...) så kände jag att det behövdes röjas upp lite. Började med klädhögarna och väskhögen. Fortsatte med alla skor och disken. Skurade av badrummet och torkade av mitt skitiga bord. Då ringde pappa för att säga att min bil var klar för ombesiktning. En biltur till Tranås blev det. Kom hem med en dörrmatta, en sopptunna till badrummet och div städgrejor däribland en skurmopp. (Bilen gick igenom) Det var bara att ta itu med golvet. Fantastiskt blev resultatet! Efteråt kände jag att jag var värd lite gott och mys så tände lite ljus och gjorde mig en ostbricka. (Öh vuxenpoäng..?)

Nu innan jag avslutar detta intresanta inlägg ska jag betätta att på söndag börjar min absoluta sockerfria månad. Under september ska jag minsann bli av med sockerberoendet. Att jobba på Torpön är inget bra alls mot sötsug. Så eftersom det är sista helgen nu tänker jag köra. Är ni med mig? ( som om jag hade en massa läsare, fniss) Är ni medvetna om hur mycket socker det gömmer sig i all mat!? Helt sjukt ju! Inte konstigt vi vill äta mer och går upp i vikt. Socker triggar hjärnan så att man vill ha mer av det. Skulle socker uppfinnas idag skulle det klassas som narkotika var det någon som sa till mig. Spännande att se om jag klarar det. Ska göra mitt bästa. Laddade upp med en Napoleonbakelse idag med pappa och imorgon får det väl bli sommarens sista glass på Torpön.

Ta hand om er och era kroppar, de är de enda vi har.