Ni vet känslan när man umgås med någon man tycker så hemskt mycket om men vet att personen snart ska åka, att tiden tickar och man väntar bara på att tiden tillsammans ska ta slut. Den känslan har jag haft hela dagen. Vi åkte och handlade i Linköping. Gick på IKEA och köpte något så spännande som badrumsmattor. Herregud, roligare saker kan man ju köpa. Vi tittade även på tvättkorgar och drömde oss bort bland soffor och sängar. Är det här ett tecken på att vi börjar bli vuxna? Vi strosade omkring bland köken och älskade några stycken. Aldrig samma. Det är rätt kul att fundera på hur vårt framtida hus kommer se ut. Vi är ju rätt olika men någon stans på vägen får man väl mötas. Återstår att se vems väg som är kortast ;) Men dagen har gått för fort! Tyvärr blev det kväll och han var tvungen att åka långt långt bort från mig. Okej vi är i samma land. Men nu måste jag vänta ännu en vecka till nästa gång jag kan krypa in i hans famn. Hör ni vilken toffel jag blivit? 

Har ni någon gång varit ensamma hemma och haft sex men bara väntat på att någon ska komma hem? Man ligger på helspänn och lyssnar efter en bil så man lite snabbt ska kunna ta på sig kläderna som saknas och låtsas som inget. Plötsligt rusar någon in och man har inte hört någon jävla bil. Man har typ tre sekunder på sig att hitta sina kläder och få på sig dem. Vad gör man? Springer in på toa? Gömmer sig under täcket och låtsas sova mitt på dagen? Trasslar på sig kläderna, han med hennes tröja hon med hans kallingar? Paralyserat möter den som rusar upp på övervåningen och sen försöka skratta bort det? Jag säger inte att det har hänt mig men ge mig gärna något bra svar. (det finns ingen dörr att stänga, ännu mindre att låsa...) 

På återseende!