Nu, nu i slutet av maj börjar jag känna mig rastlös och dålig. Vad ska jag göra om dagarna? Igår gjorde jag knappt något. Motionerade den vanliga rundan och var i Tranås en sväng. Sen sökte jag några jobb och dagen tog slut. Det är nog så att vi människor måste ha något betydelsefullt att göra om dagarna. När jag bara går hemma blir jag också så sugen på att umgås med folk. Jag börjar fundera på vilka som jag kan höra av mig till. Först vilka som är närmast. Fast jag vill ju inte sitta hemma hos någon så vem kan jag be komma med på en promenad? Hm, men någon annan lite längre bort då. Nja de sitter nog hemma med sina sambos och myser och åka iväg långt känns ju jobbigt. Jaha, då får jag väl erkänna för mig själv att jag egentligen inte har lust att träffa någon. Jag kommer ju bara med en massa dåliga ursäkter. Men det finns en person. Personen som jag kan vara mig själv med och som jag kan umgås med utan att säga flaska. Personen som kan göra min dag genom att bara le och smeka mig över kinden. Ledsamheten som kommer över mig när jag inser att det inte är möjligt att träffa Honom just nu är piss. Idag trotsade jag dock känslan och träffade min vän Ellinore i Tranås. Det var ingen lång stund men jag hade så himla trevligt. Sen åkte jag iväg till KarroBarro med en syster och fick äran att träffa en liten söt ardennerhäst med namnet Stjärna. Stjärna är bara ett år och lite energisk men jag fick äran att ta henne på en promenad. Så nu har jag en ny skydsling att jobba med. Ska bli roligt. 

Vad jag ska göra imorgon är ett mysterium. Klart det finns att göra men inget som jag riktigt känner för. Men ska man kunna ha kul måste man ju göra saker som är lite tråkiga också. Jag ska börja redan ikväll med att diska. Det ska bli så jävla tråkigt!