Inte en till dag som den här! Att sitta hemma och inte göra något. Gud vad jag kan njuta av det men inte nu. Jag har ingen lust att göra något men är i så stort behov av att göra just det, något. Att gå i två timmar gills inte. Imorgon ska jag göra något vettigt. 

* Städa bland mina kläder som ligger nerpackade i källaren (slänga allt eftersom jag tydligen inte använder dem..?) 

* Städa huset

* Lämna tillbaka lite böcker till biblioteket

* Fylla de nyinköpta lådorna med australienminnen

* Ev. fika med Martin

* Komma ut på den dagliga motionsrundan

Skriver jag mer som jag skulle behöva göra får jag dåligt samvete imorgon när jag inte gjort det. Tummen nu att jag kan göra något med min dag innan jag deppar ihop totalt. 

Jag har en sak till som jag måste få diskutera. Facebook. Jag måste sluta. Jag har blivit helt beroende. Kollar in hur många gånger som helst under dagen. När jag var borta var det en länk till alla där hemma så jag hade flera som jag stalkade och nu sitter det kvar. Vad har jag för jävla behov av att veta vad alla andra gör i sina liv!? Nej, skärpning. Nu ska jag dra ner på mitt facebookande. Kolla en gång om dagen får bli början. Så vill ni något ring eller smsa, skriv det inte på  facebook. Hur kan något bli så stort och ta över så totalt? Allt handlar ju om facebook. Gilla ditt och datt. "Såg du det på facebook?" "Kolla min bild som jag la upp precis. Visst har jag det bra och hoppas nu alla blir riktigt jävla avundsjuka på mig och mitt underbara häftiga liv" Och jag gör ju lika dant!